En av Sveriges största industrier – med egen valuta
I mer än ett sekel låg den gulvita, svaveldoftande röken tung över Andrarums alunbruk. Den svarta alunskiffern förvandlades med eldens hjälp till alun, och de röda slagghögarna växte sig höga.
Bruket grundades av Jochum Beck, som 1637 fick Christian IV:s privilegium att anlägga ett alunbruk. Christina Piper köpte bruket 1725. Under perioden fram till hennes död år 1752 upplevde Alunbruket sin storhetstid. Som mest bodde här 900 personer. Alunverket i Andrarum var Nordens största brukssamhälle och en av Sveriges största industrier. Bruket var ett slags ”stat i staten” med egen valuta (C.P.-sedlar), egna affärer, eget apotek, eget skomakeri, egen guldsmedja, eget sadelmakeri, egna krogar, eget skrädderi, egen skola, eget ålderdomshem, egen sjukstuga, egen domstol, eget fängelse, och så vidare.
Verkalinjen
Alun användes förr vid färgning av garn, garvning av skinn och limning av papper, alltså den process som gav papperet en yta det gick att skriva på. För att få fram alun ur alunskiffern krävdes enorma kvantiteter ved. År 1686 utfärdade därför Karl XI en förordning om att all skog inom en cirkel med två mils radie, den så kallade Verkalinjen, skulle disponeras av Alunbruket. Brukets ägare fick då rätt att köpa all skog till ett förmånligt pris. Skogsägarna skulle fälla stämplade träd och forsla veden till bruket Rätten gällde dock inte skog som tillhörde adeln eller kyrkan. Verkalinjen var impopulär men avskaffades först år 1824.
Aluntunnorna forslades med häst och vagn till utskeppningshamnarna i Åhus och Kivik. Under en period också till en egen hamn vid Verkeåns mynning. År 1929 upphörde verksamheten vid bruket.
Mer om Andrarums alunbruk i Christinehofs ekopark
Egen valuta på Österlen
Alunbruket – Patriarkalism och sociala förhållanden 1758–1787 (PDF)
Mer om Backaleden + karta
Här ligger Andrarums Alunbruk
